som lukten av regn mot solvarm asfalt

det är currysåsens dag idag
och jag kväljer mig genom
timmar av sysslolöshet
promenaderna blir längre,
stegen tyngre, motviljan större
är det det här de kallar liv?
ett utkast som flimrar förbi, månader av trots
en röd pärm som skärs i bitar
vad är väl drömmar om inte stoft
jag famlar efter strömbrytare för att
kasta ljus över missmodet
men alla glödlampor är trasiga
och lampskärmarna fyllda med
ruttna småkryp

jag hostar damm i natt.

jag ser klockan slå från 1:17
och tillbaka igen
centrifugeringen är min vaggvisa
och mangeln min kudde
jag har inga tänder kvar,
och mina fötter är blodiga
av tappade nålar
nya lakan är så vita
att min andflämtning smutsar
ner dem
jag hostar damm i natt

och jag vill inte ta den enkla vägen ut igen
för hur ska jag kunna leva med mig själv
när jag kapitulerar inför minsta motstånd?
vägen dit är så lång kantad av detdärmörkretsomförgören
och röster som kallar
-gör något vettigt istället

jag stryker ut mitt förflutna,
ser det målas upp på en rutig kökshandduk