glassplitter

etsar fast.


alla stenar längs grusvägar
som bevandras överkörs
alla atomer som utgör någon
slags illusionär realitet vilken
vi benämner värld

jag kan
gråta till solen
gråta till månen
gråta till stjärnorna
gråta till regnet haven stormarna vindarna
naturkatastroferna himlarna
men
jag kan inte
gråta till din amerikanska favoritteveserie.


hjälplös inför fienden.


och jag vill säga till barnen
att tomten är en pedofil,
en våldtäktsman
som ser till att
segregera
jag vill berätta att
lucia var en hora
och lussekatterna symboliserar
hennes oäkta barn
att russinen därpå är
råttorna som gnagde på
barnen där de levde
i slummen
för deras mamma var en hora
och de lämnades på gatan
men egentligen
är jag bara avundsjuk
för det jag
inte fick uppleva.
så förlåt mig, barn
jag är bitter.