strider.

vem torkar nu bort tårar från din kind
håller dig stilla när detdärmörkretsomförgören rister i din kropp
förstår halvfärdiga meningar när orden tappar kraft?

och jag håller mina löften
för även om de bryter sina
likt lyckokakor vars tur inte förverkligas,
skall jag inte bli som de
det finns knappt tid att rusta upp för striderna
som utkämpas
för de är i futurum likväl som presens
och medan vi utarmas, svälter, förgås
väntar nya anfall i morgon

jag införskaffar tårgas
har hört att det är bra att ha
att det kan komma till användning
men den konfiskeras innan jag hunnit
in genom ytterdörren till det de kallar hem
får tag på en revolver
och laddar den med ammunition, men det tar slut
fort, fort
och slagorden växer inte överallt
kan inte pressas fram i fabriker

med hjälp av eskapism
varje dag, varje månad
kan vi hålla oss flytande
huvudet ovanför vattenytan
trampa vatten för allt du orkar,
allt du kan, allt du tror
vi skall bekämpa och bestrida
stycka upp deras kvarlämningar och
sprida askan i hämndens eld

det finns de som kallar förakt
för djävulens verk, hävdar att
hat lätt förgör och förtar
men de som påstår sådant
har inte stått vid skottlinjen framför
förtryckarnas kulsprutor och hållit
sina ryggar raka
mött skotten med tystnad
(men vi skrek om natten, i våra drömmar. blodiga, sargade kroppar lemlästade för all framtid. fiendens aldrig sinande förråd av ammunition som ständigt drabbade oss ekade i våra huvuden)

hur ska vi uthärda?

en tillvaro i förnedring, byggd av förödmjukelse, förtryck, uttnyttjande och skuldbeläggning


jag kommer aldrig vika från din sida.