det regnade björkfrön igår, idag är det alldeles stilla.
jag tittar ut över ett kaos men ser bara mig själv.
skulle kunna säga att jag anfalls av detdärmökretsomförgören,
men det gör jag inte.
inte idag. inte igår.
går vid tunaån och bränner mig på insidan av vaderna på spretande ovilliga brännässlor.
röklukten bränner in genom väggarna.
jag andas in och ut, in och ut. räknar skåror i tapeten och vet inte riktigt var jag hör hemma
det är inte just i detta rum, detta kryphål, men kanske en bit bort.
orterna och platser bär sagonamn. gagnef. frostbrunnsdalen.
vi dricker ur magiska källor och känner oss som 8 år, kanske mest för att det är en skolutflykt
och vi nästan kallar läraren för fröken.
och det är varp och inslag och bandgrind och en väldig massa matte, men det går.
räddning finns tre timmar bort.