vi kan väl tala om livet, ha, tala om barndomen, tala om framtiden, tala om allt som får mig att skoningslöst tappa förståndet

jag åker genom små landskap, jag åker genom stora landskap

jag tappar allt

jag försvinner ner i ett intetlöst hål där ingenting är som jag vill att det ska vara och kanske just därför är jag där

jag hoppar mellan olika sidor, olika stenar, olika vattenansamlingar

jag ser träden hopa sig och se ner på mig med en utmätande blick

käralivvadgördumedmig

går ner mig i dyn

och jag är en av clownerna men ändå inte; skulle inte kunna vara en av dem som ser på mig med förakt i blick
som om jag borde suga upp dammet med munnen men allra helst försvinna helt in i den vita väggen
jag har damm i näsan och munnen
och jag stör hela min omgivning
resignerar inför det faktum att jag är a-r-b-e-t-s-o-d-u-g-l-i-g
åtminstone då tjänsten involverar mänskliga varelser