abstinens, avsaknad

saknar dig så det gör ont
saknar dig så att min mage vrider sig om sig själv
saknar dig så sura uppstötningar samlas i min mun, förtvivlat irriterande
saknar dig så mina händer darrar och mina ögonlocks sluts,
för att öppnas fyllda av vätska
och jag saknar dig så mitt hjärta svider.

gymnasiet.

jag ser solen tändas och åter släckas
hör kajorna skratta sig hesa över
människornas rädsla
att bli anfallna, täckta med avföring
det ringer i kyrkklockorna
ding dong ding dong
ljudet skallar över nejden

ett godståg smattrar förbi och jag
jag slår mig ner i skolbänken,
samma skola som år 2007
och att tiden liksom förändrat
hela skikt
förminskat utrymmena,
vänt upp och ner på tillvaron.
hur jag trånats och förgjorts
i dessa korridorer
hur jag trott på vänskap igen
för att tappa tron snart, än en gång.

hur jag gråtande rasat ut från
lektioner
och tagit bussen hem till mamma
för att tröstas
och sedan svärtas ner om igen
mönstrens upprepande tendenser
men att ha överlevt
och blivit nostalgisk.

om hemlängtan.

hur självbestraffning
är en tillfälligt tillförlitlig
eskapism

men att likt unghästen
som bara vill galoppera bort
hoppa ur skaklarna,
rusa, bocka, stegra, skena

dessa utomstående orsaker;
att inse
det inte kommer inifrån
alltsammans
utan faktiskt
från andra

jag står på en perrong och vinden
rycker i mina händer, i mina ben,
i min kropp
i cigaretten
i den lilla lilla glöden
och jag
längtar
hem.