torsdag, mars 22


händer som ilningar
svarta blickar, svarta moln
stenar försvinner ner i djupet
och varenda tanke upplöses
i intet
glider som cigarettrök
upp mot den dimmiga himlen
tänker på drömmer som söndertuggas
av detdärmörkretsomförgören
tills en står med stoft i hand och
frågar sig: vart tog det vägen?
det som förmådde en uthärda
blir det som tvingar en nedåt

I BELIEVE THAT NO MATTER HOW HARD I TRY, I WILL ALWAYS DESPISE YOU


och en kanske vänder andra kinden till, för
det är vad vi lärt oss
bara tacka och ta emot
blunda och ignorera
för smärtan, även om den inte går över,
så lindras den
och jag vet att en kan välja enkla vägar
för att bli något
men jag vill inte hetsa
jag blir ju en clown
en dag ändå
I am moving house
A half-life disappears today
trodde jag gick längs en korridor
utan minor
men jag antar att bomber
ständigt finns,
redo att dentonera
över ens varelse

torsdag, mars 15

den senaste tiden:

rivsår i halsen,
rivsår i sinnet
vet inte var allt kommer ifrån
jag springer genom mörka korridorer
och plockar upp hundar från vägkanter
ny scen:
gräs, solen som sticker mig i ögonen
fyrhjulingar som dånar (det är fjärås, baby)
och hurtiga människor som promenerar

rivsåren svider.
att pressa sig själv mot döden.
kommer att tänka på att det ständiga illamåendet försvann
någonstans med gymnasiet
att detdärmörkretsomförgören till viss del lämnade sitt
fysiska tillstånd och blev till en känsla, enbart

det har bara gått fem år sen vi slutade
högstadiet.

tisdag, februari 14

att veta att de aldrig n-å-g-o-n-s-i-n kommer bättre sig, att höra kväljningarna ropen skriken gråten glasen som tappas
att veta att det inte finns någon räddning undan ens egen historia, att höra ens egen manande röst kräva perfektion och därigenom kväva varje tillstymmelse till upprättelse
jagvetinteriktigthurengör för att ta sig igenom, över, skaka av sig de tunga kedjor som binder en fast vid en torkande självmedvetenhet

onsdag, januari 18


skulle kunna skriva om hur jag stickar mig igenom trasiga garn och förlorade maskor, skulle kunna skriva om hur jag 
om hur jag säkrar min pistol genom att leva i ovisshet, ovisshet om vad en gör om ett halvår
om hur jag lyssnar på det överexponerade gömstället gång på gång, tiden bara håller på, utan att bry som om hur gick det,
så jag frågar istället, ständigt, hur gick det?
fem år senare och jag läser samma ord 
Mina problem har med åldern att göra och sitter i huvudet, säger de. Alltså behöver jag bara vänta i fem år innan jag mår bra, vad kul! Tack för mina fina framtidsutsikter.
och samma känslor
JAG HATAR MIG SJÄLV! Det säger alla fjortisar också, men jag gör det på riktigt. Min hy, mitt hår, min kropp, hur jag är och vem jag är - jag hatar det.
men nu kanske i en annan tappning, i en förmildrad och ändock försvårad formulering
för den där prestationsångesten, som ständigt var med i bakgrunden, är kvar

tisdag, januari 10


det luktar c-vitamin på bussen och jag åker genom ett grått gbg, vill inte se solen, kisar för den;
vädret måste överensstämma med min sinnesstämning och då passar sol nästan aldrig
nedslås av mina misslyckanden och kurser jag inte antas till fastän jag vet att det inte är värt att bli sur, att bli arg,
dessa tvivel, dessa tankar som landar någonstans mellan misstro och svärta
jag vill så gärna tro att det fixar sig, att jag klarar mig, men hur länge orkar en klamra sig fast i sängkanten i väntan på en inre förbättring? i väntan på ett enda framsteg, åh jag vet inte hur en resonerar själv, hur en skriver analytiskt för ingen har sagt mig hur en gör, eller så har de det fastän jag inte hört, 
jag ska studera inför muntlig tentamen, jag ska skriva kompletteringsuppgift, jag ska förbereda inför kursen i spanska, jag ska långsamt förgås i takt med mina andetag
och jag ska, än en gång, försöka uthärda

fredag, januari 6


skulle kunna säga att illamåendet lagts i en kapsel och spolats ner bland kloakerna
skulle kunna säga att detdärmörkretsomförgören själv förgjorts någon gång på vägen mellan fjärås och gbg
skulle kunna säga att det blir bättre sen, om ett slag, jag lovar
men det säger jag inte. inte med det nya året utandandes vitlöksdränkt andedräkt i mitt ansikte, väsandes att nufårduryckauppdig. nej.
inte med antagning som slår mig millimeterkort, som dövar min läslust och förtar all kraft.
inte 
inte
inte