tisdag, augusti 3

infinnande.




ett skepp vars trä
luktar av framtiden
som syns där i fjärran
vi tillryggalägger sjömil efter sjömil
men verkar inte
komma närmre målet för det
bara om du
duellerat mot ett visst antal
pirater eller oduglingar av mer
allmänt slag eller om du
tjänat ihop en smärre förmögenhet
får du styra tillvarons roder.

i en liten eka ror vi till
en festivaltillflykt
tredje året nu
men när vi är tillbaka
får vi skrubba däcket
och tömma latrinen
tvätta bort spyor
och kasta ut råttor
men vi finner oss
i det
gör inte uppror
för
det får inga
resultat.

tisdag, juli 27

but it's a cruel cruel world.




återvändsgränder, bakgator
dragna knivar
att
upphöra vara rädd.

för
meningslösheten
kvarstår.

lördag, juli 24

strider.

vem torkar nu bort tårar från din kind
håller dig stilla när detdärmörkretsomförgören rister i din kropp
förstår halvfärdiga meningar när orden tappar kraft?

och jag håller mina löften
för även om de bryter sina
likt lyckokakor vars tur inte förverkligas,
skall jag inte bli som de
det finns knappt tid att rusta upp för striderna
som utkämpas
för de är i futurum likväl som presens
och medan vi utarmas, svälter, förgås
väntar nya anfall i morgon

jag införskaffar tårgas
har hört att det är bra att ha
att det kan komma till användning
men den konfiskeras innan jag hunnit
in genom ytterdörren till det de kallar hem
får tag på en revolver
och laddar den med ammunition, men det tar slut
fort, fort
och slagorden växer inte överallt
kan inte pressas fram i fabriker

med hjälp av eskapism
varje dag, varje månad
kan vi hålla oss flytande
huvudet ovanför vattenytan
trampa vatten för allt du orkar,
allt du kan, allt du tror
vi skall bekämpa och bestrida
stycka upp deras kvarlämningar och
sprida askan i hämndens eld

det finns de som kallar förakt
för djävulens verk, hävdar att
hat lätt förgör och förtar
men de som påstår sådant
har inte stått vid skottlinjen framför
förtryckarnas kulsprutor och hållit
sina ryggar raka
mött skotten med tystnad
(men vi skrek om natten, i våra drömmar. blodiga, sargade kroppar lemlästade för all framtid. fiendens aldrig sinande förråd av ammunition som ständigt drabbade oss ekade i våra huvuden)

hur ska vi uthärda?

en tillvaro i förnedring, byggd av förödmjukelse, förtryck, uttnyttjande och skuldbeläggning


jag kommer aldrig vika från din sida.

torsdag, juli 22

förruttnelse.

det finns de som halsar varenda dag. som vinglar fram mellan möblemangen, gör saker de senare inte kommer minnas. som krossar glas och lämnar kvar splitter, för de ser inte. de vet inte längre hur en tänder lampan. deras ord drabbar och svider, fastän de tror sig säga sanningar och inget annat. det finns de som utnyttjar och skänker dåligt samvete. som inte inser hur hårt de slår eller att ingen kommer fånga dem när de rasar.
för de kommer rasa.
dominobrickor, korthus.
det kommer ikapp.
det måste komma ifatt.
ifall det finns någon rättvisa.

tisdag, juli 20

att bevekas, bevakas men aldrig beviljas.

du vet, det är rätt kvavt här inne
och jag har lite problem med andningen
kanske beror det på den höga luftfuktigheten
eller beskyllningarna som kastas mot mig
likt straffar mot en målvakt
men jag har inga skydd och mitt bollsinne
har alltid varit krasst

du vet, jag hörde dig de första gångerna
därefter blev det upprepningar
som blev till rutiner
som blev till irritation

jag blir slagen på knäna
för att knäböja inför de
som ger mig allt
jag blir anropad tillkallad
invirad i en filt av
ärenden uträttande krav


ifall jag ber om hjälp
far jag som en boomerang
tillbaka
resurser räcker inte till,
det finns prioriteringar
enskilda fall och viljan
att förändra
kan du inte uthärda
ett tag till
kan du inte
bara försvinna
ur vårt system
men ta för guds skull
inte ditt liv
det blir så mycket
pappersarbete då
och vi är också
människor med liv.
(till skillnad från
mig)

söndag, juli 18

den som går.

den som går
helst utan skor
barfota genom
arvika centrum
och vars dag är gjord
bara hen får en flaska sprit
klänningen fladdrar i vinden
som för
vi är partners in crime
idag
även om
staden har ögon, överallt
ögon som vill sätta åt
(var sover du i natt? var kommer du ifrån?
hur blev denna verklighet din?)


ynglingarna
skriker
'ge mig en ren, rakad fitta'
medan de själva
inte tvättat sig på tre dar
de läser utvikningstidningar
pekar på bilderna och säger
'så ska det se ut'
medan flickorna
går in i tältet
och super
ynglingarna
undrar
varför de inte får nåt
den här kvällen heller.
medan jag,
elakheten personifierad,
skrattar åt dem.
en festivalverklighet
i all sin glans.

tisdag, juli 13

mellanslag.


bild


far till arvika nu, eskapism i sin finaste form.